Igårkväll åkte jag tillbaka till Paris. Just nu känns det faktiskt jättebra att vara tillbaka, men det var väldigt jobbigt att åka ifrån alla. Jag har haft två helt underbara veckor med världens bästa familj och vänner och därför känndes det lite tungt att lämna allt så plöstsligt! Men vi ses snart igen och då är det massa nya äventyr som gäller!

JAG ÄLSKAR ER! / Er alltid Anna

För två dagar sedan bestämde vi oss för att gå ut och gå klockan 1 på natta. Vi brummade ner till tylösand, men månen hade gått i moln så där var bäcksvart. Istället for vi iväg med gasen i botten till ett mer upplyst ställe, nämligen flygstadens parkeringsplats. Där gick vi några vändor klädda i termobyxor, kängor och FETA jackor. Godispåsen hade vi självklart med oss eftersom fett gör att man inte fryser lika lätt. Efter några fartfyllda glidningar på isen började vi frysa om våra nosar, eller näsor som människor har, och körde hem till våra älskade sängar som väntade på oss.

FLYGSTADENS PARKERINGSPLATS IN OUR ♥♥ !!!

Simon Eriksson,


Med denna dikt vill vi säga dig

att vi äntligen har förstått vad som är din grej.

Med ett klipp på internet

har du fått många tjejer att vilja fylla i en blankett

som kommer leda dig till en idolduett.

Publiken kommer vara allt annat än sura

när killen ”från” Halmstad tar fram sin gura.  

Med din charm och din sammetslena röst

kommer du sprida värme i svenska folkets bröst.

När du från Sverige till världen vidare ska fara

kommer dina framgångar vara ofattbara.

Berömd som du kommer bli

kommer dina skivor omsätta en mångmiljardinsustri.

Vi hoppas att du nämner oss i dina tacktal

som de två grymmaste rimideal.

Lycka till vår kära vän

du har glimten i ögonen!

 
/ - de två rastlösa, barnlösa, harmlösa, livlösa, bekymmerslösa, huvudlösa och namnlösa  

Anna Rydén & Mikaela Nilsson.

 
P.S Om du blir hotad av en stor maffiaboss, vet du var du har oss.

Nu beger vi oss ut på ett sista restaurangbesök. Sorgligt men sant. Tänk att vi om 48 timmar befinner oss på svensk mark. Crazylicious! 

SEEE YA! / - gangsterflikka_90   

Kom på att jag har glömt visa er vår nya inredning som vi har införskaffat oss här i Barca. Även det här föremålet är en fantastisk tavla som delvis härstammar från Carre. För att göra den ännu snyggare har vår kära konstnär i lägenheten Hanna Kohrtz pimpat den då vi en dag i november letade efter två biljetter till Barcelona – Real Madrid. Om ni inte ser vad den otroligt vackra tavlan är gjord av kan jag säga att den är gjord av det finaste materialet, nämligen en mjölkkartong. Förtillfället pryder även denna tavla vår hall och det känns faktiskt väldigt jobbigt när jag vet att jag aldrig mer kommer att få se den igen. Funderar skarpt på att ta med den hem.

Kanske blir det en Strawberry- Apple Mojito Pint på Froggie?

Igårkväll var det sista utekvällen här i Barca och den var helt underbar. Kunde inte blivit bättre :) Så jäkla kul! Bilder från kvällen kommer förhoppningsvis senare.

Ikväll ska vi träffa Carro och Adde en sista gång innan de åker hem. Ska ta oss bort till en jättemysig bar som ligger i närheten.  

PÖSSSS

Nu när Hanna har slutat jobba på Café Magnífico har hon fått den dåliga vanan att svära stup i kvarten. Förtillfället försöker hon förgäves vänja sig av med det men det går inte alltför bra...

Hanna -  Jävla kukfanskap!
Miki – Pip, inte svära Hanna.
Hanna – Men det var ju för fan ingen svordom.
Sofia, Miki, Hanna – MOHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHAH!

När Hanna fick se inlägget utbrast hon: ” HAHA! Jag vill inte framställas som en otrevlig person i din blogg." 

OTREVLIG!? ;) Det bästa du kunde komma på! HAHA!

Just nu sitter vi på rad nerbäddade under täcket i min och Fias säng med datorerna i knät. Här är verkligen svinkallt. På en vecka har temperaturen sjunkit med 10 grader. Helt galet. Förra veckan kunde vi sitta på altanen och sola men nu är det minsann andra bullar. Utan mössa, vantar och halsduk blir du en isbit.

Idag har vi varit riktigt duktiga och hurtiga. Hurtiga för att vara Hanna Kohrtz, Mikaela Nilsson, Sofia Folkesson och Sofie Anderssom iallafall. Tog oss bort till den berömnda parken Parc Güell och vandrade runt i kylan. När vi stod högst upp på toppen såg vi ut över hela Barcelona. Riktigt ballt. Efter några photosessions bar vi oss hem igen. Jag gick bort till kiropraktorn och de andra filurerna gick och åt chocolate con churros.

Imorgon väntar julklappsletning och fika med Carro på Chai Kaj.

Några bilder från vår photosession. 



  





Kvalitén är på TOPP!

Tack vara en snel spanjor fick vi även en bild på oss själva innan andra halvlek. Ser dock ut som vi är inklippta men vi var faktiskt där!

Efter att ha suttit med min bok (som jag förtillfället inte kan slita mig ifrån) på balkongen i några timmar är det nu dags för den årliga julklappsletningen. Efter mycket om och men har jag nog kommit i underfund med vad jag ska köpa till mina kära. Det ständiga problemet när det börjar närma sig juletider. Som tur är önskar sig mamma och pappa inte bara "att få vara tillsammans med min underbara familj" den här gången utan även något konkret vilket gör det hela lite lättare. Tack för det mammut och papput!

Ikväll blir det "fontänshow” vid Montjüic. Har en del att stå i nu när det bara är 11 dagar kvar. TJOBRE!

Idag är det bara två veckor kvar tills vi åker hem. Det känns verkligen helt galet. Det känns som jag flyttade hit igår. När jag tänker efter känns det dock som det var en evighet sedan jag tränade gympa och befann mig i gymnastikens hus. Känner mig verkligen förvirrad. En sak som jag med all säkerhet vet är att det inte kommer att kännas som att jag har varit ifrån min familj i 4 månader när jag träffar dem igen. När vi sitter där vid matbordet och pratar kommer det kännas som att jag satt där senast igår.

Jag vill inte att ”det här” ska ta slut. Den här tiden är något jag sent eller rättare sagt aldrig kommer att glömma. Att bo tillsammans med Hanna, Sofia och Sofie är det bästa som finns. Jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag har gjort här. I det här huset skämtas det nämligen jämt. Vi skämtar dessutom om varandra hela tiden. Om någon utanför hade kommit hit och satt sig ner och lyssnat på oss under en måltid hade han/hon garanterat trott att vi var psykiskt sjuka. Det kan nog alla som har varit här och hälsat på intyga. Vi kan sitta vid matbordet och prata och skratta i flera timmar. Det finns inget som kan hejda oss från att komma på de mest sjuka samtalsämnena.

Allting vi gör blir dessutom alltid så bra. Något som chockar många är att vi aldrig har bråkat. Många tror att fyra tjejer som bor tillsammans i fyra månader och umgås med varandra 24 timmar om dygnet kommer att gå varandra på nerverna någon gång, men icke sa nicke. Det finns inget bättre än att bo tillsammans med dessa filurer. Det känns så sorgligt att man snart ska behöva lämna allt. Man har blivit som en liten familj. Som tur är har vi två veckor kvar här nere och de kommer garanterat bli två grymma veckor tillsammans.

Ni är bäst mina sambos!

Söndagen kunde inte ha slutat bättre. Sitter nerbäddad i sängen och har precis kommit hem efter en trerätters middag med de bästa sambosarna evöör. Fick denna fina present av dem när jag fyllde år. Satt och pratade i flera timmar tills vi var tvugna att gå för att de stängde. Förrätten och efterrätten var helt klart bäst. Huvudrätten var väl ingen höjdare kanske ;) Köttabit och beff som smakade skosula och till det smala friterad "chips". HAHA! Fy fager vad vi skrattade. Som tur var lyfte förrätten och efterrätten upp menyn som bestod av getost - och ceasarsallad och sist men inte minst en chokladkaka. Vid tillfällen som dessa är det tur att man har fler än en mage som man kan fylla med gosaker. I det här hemmet har vi nämligen en mage med plats för mat och en s.k. "crepemage".

Alla har alltså alltid plats i magen för en smarrig crepe.

SPEU06! Hör och häpna, vi hade en blivande ”kändis” i klassen. Skönt att veta att någon utav oss blev framgångsrik i alla fall. HAHA!

Nyss hemkommen från Carre och kiropraktorn. Insåg att jag idag betalade 40 kr/min hos kiropraktorn. Härligt! 400 kr för 10 minuter. Inte illa.

Även idag är julstämningen på topp här hemma. Våra nyinköpta ljusslingor är tända och julmusiken strömmar ut från Hannas data. Det kan helt enkelt inte bli mycket bättre. Snart väntar matlagning och efter det kanske en smarrig efterrätt på någon mysig restaurang.

Varför är det alltid så mycket månad kvar i slutet av pengarna?